1.
Vad ska man tro på om man inte kan tro på kärleken? På Gud? Nej, Maj-Britt kände en stigande skepsis mot det mesta i sin omvärld. En sak var att skilja sig för att man inte kommer överens, eller för att man växt ifrån varandra. Men att behöva skilja sig för att ens patetiska ursäkt till make lämnat henne för en yngre, blondare, yppigare och fastare version av kvinnosläktet föreföll dels så oerhört absurt och kränkande, och dels så förbannat klyschigt. Trots tidigare farhågor hyste hon ju ändå någon sorts förhoppning om att just deras relation, just deras förhållande, ja just deras liv skulle vara annorlunda. Att den glädje och tacksamhet över kärleken som giftermålet 22 år tidigare manifesterade skulle göra sig ständigt påmind i vardagens göromål, i lördagskvällens flaska rödvin, i kärleksförklaringar i form av en favoriträtt eller vikta skjortor. I evighet amen.